Bra dag - med ännu mer att vänta?
tisdag 26/6 = lite bättre i slutet
Just när jag tog fram uppsatserna för att börja läsa, tittade solen fram så jag förla arbetet ute.
Såg Argentina på kvällen.
onsdag 27/6 = gräsmattedag 😎
Jag packade lilla "strandväskan" och parkerade mig ute.
Sverige gjorde precis 1-0 mot Mexico.
Om vi vinner går vi till åttondelsfinal i VM!
Nu hämnas jag genom att jobba!
tisdag 26/6 = missnöje så här långt
Det jag mest gör för att det ska kännas meningsfullt, och på samma gång uthärdligt, är att försöka tömma tvättkorgarna.
Heja mig!
I väntan på solen
lördag 23/6 = midsommardagen
Ingen riktig semesterdag eftersom det inte gick att vara ute.
Barnafadern åt matjessill och potatis, så jag fixade baconlindad haloumi och hemgjord cole slaw.
Bakade till och med en nötlimpa!
Sverige mötte Tyskland i fotbolls-VM. Gjorde fösta målet, Tyskland reducerade och slog till sist in en vacker frispark ett par minuter innan slutet. Så nu får vi slå Mexico på tisdag.
söndag 24/6 = fest i uterummet hos GB
Den blev både trevlig att se på och god.
Solen sken, men dåligt med värme.
Efter frukost vågade jag mig i alla fall ut med söndagsXet.
Skönt, men inte så man ville vara lättklädd.
Fram på eftermiddagen gick jag in för att fixa mitt bidrag till GB's sommarmiddag.
Hade hittat ett spännande recept i Mer smak (coops mattidning). Sallad med sparris och en spännande dressing med västerbottensost, olivolja och vitvinsvinäger.
Den blev både trevlig att se på och god.Tyvärr hade kommunikationen mellan mig och Barnafadern varit dålig, så vi kom en halvtimme för sent.
Trevligt var det. Vi träffades även förra sommaren och möjligen känns det som något vi gör igen.
Bra besked kan vara dåliga?
Idag hade jag inga ursäkter alls.
Lyckades läsa lite till och har nu 5 + en poängsättning att göra.
Men nu inträder nästa hinder:
Som om inte motviljan räcker?!
Mitt idagen ringde min hälsocentral.
Tog prover när jag var där och AT'n hade nu konsulterat sin handledare.
- Vad tror du?
- Ingen aning!
- Allt var bra, även järnstatus.
Jag har inget bra svar, det har vi inte alltid.
Det kan ta lång tid, men bli bättre.
Hur länge kan man hoppas?
ELÄNDET BÖRJADE I MARS 2017.
Jag blev uppriktigt nere av att allt var bra (ilandsproblem).
Nya häcken är på väg att blomma.
Jag har påbörjat ett projekt att kopiera bilder från min dator på jobbet till min bärbara. Jag har äldre bilder sparade och vill ha dem på båda ställena.
Nu tittar vi på fotboll (!).
Bra på att undvika
onsdag 20/6 = gör en medioker insats
Tidig start för Barnafadern skulle göra en uppföljande lungröntgen 07.30.
Redan till förmiddagskaffet hade jag avslutat jobbet med återkoppling till exjobbarna.Resten av dagen gjorde jag ett gott jobb att undvika det jag borde göra, läsa och kategorisera gamla uppsatser.
Ute i paviljongen är det bra att ha servetter till hands, så jag har haft ett vitt servettställ i trä, med ett trähjärta som tyngd.
Nu har snöret till hjärtat gått av och jag har letat ett nytt servettställ eftersom det målade träet har en tendens att färga av sig på underlaget.
Jag hittade ett på stora varuhuset med, som jag tycker, rejäl tyngd.
Det är viktigt eftersom det kan blåsa en del.
Igår och idag har jag plockat servetter i slänten.
Så det fungerade inte.
Inte så snyggt dock.
Nu i kväll har jag varit iväg till GB och suttit i hennes uterum.
Bakslag?
söndag 17/6 = mycket lite aktivitet
Benet har varit riktig ömmande idag. I natt hade jag svårt att sova för det gick inte att ha någon belastning på det. Det tär verkligen på humöret det här. All respekt till elitidrottare som håller ut i rehabbandet efter skador.
Vädret såg mer lovande ut idag.
Satte mig ute med söndagsXet. Inte så svårt idag.
Solen var varm, och det blåste inte så det var väldigt njutbart.
Tog sedan ut den pappersbok jag har som ambition att läsa.
Som omväxling satte jag ner plantorna i lådorna som ska vara på schabraket.
Kvar är nu cementrundeln nere vid infarten, men Deltidspensionären säger att han ska skrapa och måla den innan jag planterar. Sist vi gjorde det var när han fyllde 50.
Till middag åt vi upp det sista ev en pulled pork från förra veckan.
Äntligen klar
torsdag 14/6 = vårdsvängen
Dagen började med lite sovmorgon.
Jag hade tid på min hälsocentral 9.00, och Barnafadern hade ett sammanträde med samma start.
Jag sov och han examinerade.
Läkarbesöket gick väl sådär.
Pinfärsk (?) AT-läkare, som funderade om vi skulle ta bort den BT-medicin jag fick ny för ett år sedan, och som fick ner mitt blodtryck för första gången på tio år??
Jag var ganska tydlig med att jag var besviken över att jag inte fick någon hjälp förra året med den muskeltrötthet som jag dragits med sedan vintern 2017.
Hon skulle titta lite på de prover vi tog förra året (!), och jag lämna två rör med blod för lite nya tester. Om hon inte fick några tydliga idéer skulle hon konsultera med sin handledare.
Hon ringer med besked om proverna.
Jag hoppas att det är järnbrist så att det går att göra något åt.
Efter det var det bara att traska över parkeringen och vänta på min bokade tid hos fysioterapeuten.
Där var det mer konstruktivt i alla fall.
Hon verkar nu säker på att det är höftböjaren som är för klen.
Justering av rehabövningar.
Löpning i backe med knälyft blir ju intressant, med tanke på min urusla kondition.
Har inte kunnat träna organiserat sedan slutet av mars.
När jag kom till jobbet satsade jag på miljöbyte för att läsa den sista uppsatsen jag har att examinera.
Den var visserligen längst av alla, men också bäst av alla tycker jag.
16.20 anlände Spaniendottern, så vi hämtade såklart på flygplatsen.
Yngsta dottern dök upp en timme senare och vi festade på makaroner & korv, för att glädja gästen.
fredag 15/6 = motigt IGEN 😖
Idag har jag förmått mig att börja med projektuppsatserna.
Hade börjat klassificera en, men det var en månad sedan, så det var nästan som att börja om.
Sedan har jag försökt hitta på både det ena och det andra för att slippa ta nästa.
Men det blev verkligen inte bättre när jag satte igång:
Som sagt, känslan av misslyckande ligger tungt över nejden.
Vi är inte bra på det här.
En mycket betrodd kollega som var handledare?!
Tittar på VM medan jag väntar på att Yngsta dotern ska hämtas. Hon har varit ut på en vandringstur idag.
Tvillingsystern sliter ont i vården och jag önskar verkligen något annat för henne.
Five down, 1 (+11) to go
Barnafaderns yngste bror dök upp i går kväll och sov över.
Trevligt, vi ses inte så ofta.
Men vilka syskon gör man det med?
Ändå tog till lunch innan jag kunde förmå mig att ta fram nästa uppsats.
Jag tror jag har sagt det förut, så jag struntar i litanian den här gången.
En bild säger mer än 1000 ord.
Lustigt nog var titeln på den senaste uppsatsen When words are not enough.
Huvudvärken slog till på eftermiddagen, och jag orkade inte fixa med middagen så det fick bli lite ägg och skinka.
Därefter har jag avslutat en påbörjad, och gjort en hel bedömning av ytterligare en uppsats.
Det känns i alla fall lite bättre nu. Jag vet att jag hinner till sammanträdet nästa vecka.
Hoppet finns också att jag ska kunna göra ett avsevärt skutt framåt i bunten med projektuppsatser.
Three down, three to go (+11)
tisdag 12/6 = bara möten
Efter lunch höll kollegan och jag ett seminarium om pedagogisk meritering.
Kollegan, som är en noggrann person, hade gjort det mesta av jobbet och satt ihop stommen till föredraget.
Jag pratade på lite här och där, delvis saboterande strukturen, men vi var hyfsat nöjda båda två tror jag.
Tanken var att visa på det personliga värdet av översyn, sammanställning och reflektion över det vi gör på dagarna.
Kvällen har jag ägnat åt att läsa och examinera två kandidatuppsatser.
Den sista känns verkligen inte bra.
Krampaktig text, som ger ett väldigt osäkert intryck.
Min känsla är:
Men hur kommer författaren vidare?
Vilka direktiv ska man ge för komplettering?
Det här är det värsta jag gör. Jag tycker att det är mitt (=vårt) fel som inte utbildat, eller åtminstone korrigerat detta tidigare i processen. Kursansvarig är bättre än jag är på detta.
Bara att starta tog 5 timmar
måndag 11/6 = Ingen återvändo
Ändå lyckades jag förhala uppsatsläsningen fram till 14 😩
Bara att ta med sig hem.
Varmt och skönt så jag satte mig ute.
Starx före åtta blev det oskönt, så då gick jag in.
Nu har jag gjort färdigt den första, och påbörjat den andra.
Varje år i juni tänker jag: jag ska aldrig mer ta på mig det här.
Och varje år tänker jag: det borde ju gå att lära sig, så att man behärskar det??
Masochist??
Förmodligen.
Har försökt få lite grepp om hur det fungerar med hemtjänsten för mamma, men det är inte enkelt.
Det går inte att ringa direkt till en personal (hennes mentor tänkte jag mig), och det går inte att skicka sms, men hur ska jag få tag i henne då. Idag när jag ringde var hon ledig (helt ok!), men hur vet jag när det passar att ringa?? Nu lovade den som svarade att be henne ringa upp mig. Blir det i morgon, frågade jag. Jag vet inte om hon jobbar i morgon var svaret jag fick.
Pratade en lång stund med min syster, och fick en del info om vad som händer från hennes horisont.
Fullt upp i morgon på jobbet, så läsningen lär inte gå framåt 😞
Plötsligt händer det!
fredag 8/6 = svärisarna kom tillbaka
Vi fick ta till plan B och gjorde lite plockmat, med färskpotatis och matjessill som bas.
Ja, ingen sill för mig då.
Det blev inte alls dumt och vi blev duktigt mätta.
Lite prat om den fortsatta hemfärden och jag hjälpte till att köpa tågbiljetter till lördag och de skulle bli hämtade av färdtjänsten på stationen.
Min svärmor ville se det kungliga prinsessdopet, så vi tittade på det i efterskott via SVTPlay.
* citat från God som guld av Joseph Heller
lördag 9/6 = vi gjorde det vi pratat om länge
Jag ville ha en växt med lite färg i bladen och maken var noggran med höjden och bredden. Så det blev tyvärr inte min favorit Rönnspirean, utan:
Detta gick snabbt, eftersom vi redan tittat och bestämde innan vi åkte.
Hemma igen ville Barnafadern starta direkt, så vi parkerade B & KA i paviljongen med fleeceplädar och började gräva.
Ska man vara helt korrekt så var det min bättre häft som grävde och min sämre hälft som stönande.
Bättre blev det, men nu medan de är glesa så ser man att marken lutar, medan trädäcket är i våg. Följaktligen blir häcken lägre åt ena hållet.
När vi börjar klippa den kan vi korrigera detta så att växtligeheten har samma höjd över golvet hela vägen.
Vi drog sedan till yngsta dottern och fick en kopp kaffe, innan vi skjutsade B & KA till tåget.
Yngsta dottern hängde med till oss, och gjorde bort sin löpning efter vägen. Middag, kaffe med jordgubbar och grädde, och nu degar vi i soffan.
Vad gjorde jag idag då??
torsdag 7/6 = kallt
Jag har t.o.m. slutat ha min 3/4-byxor, eftersom jag frös.
Skulle nästan vilja ha mössa och handskar.
När jag tänker efter kan jag inte säga vad jag åstadkommit idag.
Jo, jag lunchade med yngsta dottern.
Trevligt (fast ingen bra mat tyvärr).
Sonens brännbollslag 2018:
Annars har vi ikväll sett Sveriges damer besegra Kroatien med 4-0 i VM-kvalet (fotboll).
Alla bra serier som jag har access till, är slut, så häromkvällen började jag titta på första säsongen av Boones.
Dags att rehabba.
En hjärtevärmare, eller två...
tisdag 5/6 = inte varmt!, men värmande besök
Den här dagen för 36 år sedan
slog vi våra påsar ihop, Barnafadern och jag.
Lång väg fram till idag, men fantastiska milstolpar.
Inte minst 1989, 1991, 1993 och 1995.
Udda år, men helt magiska ögonblick.
Tack till min livskamrat som gett mig detta!
Många små evenemang hela dagen:
- morgonkaffe med kollegorna
- tentabedömningsdiskussion med kollegan (inget slutgiltigt resultat, dock)
- planering av seminarium (eller prat i alla fall)
- stvl via bokat telefonsamtal
- publicerat tentamensresultat från senaste tentan
- information om nya LADOK (igen!)
- utvecklingssamtal med min närmaste chef
In tittar en av "grabbarna" (hans ord), som, uppklädd och helt plötsligt vuxen på riktigt, precis hade presenterat sitt examensarbete. Han ville "bara" komma förbi och tacka och säga hej då.
Jantelagen gör att det är svårt att ta emot erkänsla på det sättet, men jag blev så gripen. Han satt en stund och vi pratade om hans nya liv, innan han reste sig för att gå och kramade om mig till avsked.
Svårjobbat efter det.
Tänk att få sådan bekräftelse, vilket fantastiskt jobb jag har, att få göra skillnad för någon. Lycka till Björn!
När arbetsdagen var slut fick vi trevligt besök av mina svärföräldrar.
De är på väg norrut för födelsedagsfirande och sover här både på vägen dit och hem.
92 & 87 år gamla - vilken vitalitet och livsglädje. Något att önska på sikt.
Hur ska jag hinna?
söndag 2/6 = inte så varmt, men trevligt
Hade en trevlig förmiddag med sonen.
Det uppdagades dessutom att han skulle behöva ta nattåget hem, eftersom hans transport inte gick hela vägen, OCH allt var fullbokat söderut.
Vi tog en tur och hämtade ett paket som jag beställt. I stan blev det så att han hämtade Barnvagnen och drog till en kompis medn jag vände hemåt.
Vid middagstid återkom han med sina småsystrar i släptåg.
Hemgjorda hamburgare gjorde vi, och Barnafadern serverade sin picklade rabarber till.
Vi skjutsade in brodern till tåget strax före 22 och sedan umgicks jag lite med vårdbiträdet (#4) på vägen.
Slut helg.
måndag 3/6 = hopplös dag
Massor av småsaker att redan ut.
Ombedömning av tenta, fixning inför sommarhandledningen, mail, ...
Lugnet har dock lägrat sig över lokalerna.
Inte många kottar kvar. Jo, robotdammsugaren kämpar på. I fredags hade den fastnat.
När jag kom hem gick Deltidspensionären runt på tomten med en man i arbetskläder.
Trädfällaren!
Vi ska få en offert. Det blir säkert dyrt eftersom vi behöver ha allt bortfraktat, men så måste det bli.
Vi har nog med annat skrot på tomten att ta hand om ändå.
Börjar känna lite småpanik för att det snart är semester. Har en gnagande känsla att jag inte kommer att hinna. Hösten vet jag ju har nog av sitt eget. Utvecklingssamtal i morrn'.
Trädgårdsdag
lördag 2/6 = besök av sonen
Vädret såg strålande ut när jag vaknade, tyvärr tidigare än planerat.
Är man för morgon"pigg" är det svårt att hitta sol på tomten.
Men när det var dags för kaffe fanns lite solplättar nere vid äppelträden.
Jag tog kaffet, sudokut och en brassestol och parkerade under de blommande äppelträden.
Barnafadern drog igång gräsklipparen efter en stund, så då fixade jag med lite olika utegrejjer.
När vi båda var klara började vi diskutera tomten (igen!).
Vi kom fram till att åtgärd ett blir att ta hit någon som sågar ner de döda träden, tar ner lärken och gallrar på översidan. Måndag!
Då får vi lite lättare att se var solen faller på tomten och kan planera lite för någon rabatt.
Nästa beslut blev att vi nu byter ut den anskrämliga häcken vid paviljongen (Bill tror det när hon ser det).
Vi har verkligen jobbat för att den ska ta sig. Satt nya plantor, ansat och hållt efter.
Tyvär har det varit ett visst ett problem med häckoxbär, för under en period såldes de inte.
Jag sörjer det, för de blir så fantastiskt vackra på sensommaren.
Sagt och gjort, vi drog på en utflykt för att titta på häckplantor (igen).
Min favorit är Rönnspirean:
Lättodlad!
Fin med de brokiga och flikiga bladen tycker jag.
Deltidspensionären säger att det är oproblematiskt att gräva bort de gamla häckplantorna.
Då kör vi på det. Snart.
Efter att ha fixat lite med de växter vi faktiskt handlade, så var det dags för EMK.
Sedan satt jag ute i flera timmar.
Löste korsord, drack kaffe, solade och lyssnade på min ljudbok.
Vid 17-tiden ringde sonen och var redo för hämtning.
Han är i stan en snabbis för att spela brännboll och skulle äta och sova en natt här hos oss.
Trevligt.
Vi grillade och satt ute, t.o.m. kaffet lyckades jag få servera ute 😎
På slutet blev det nog så svalt, mest solen som är varm fortfarande. Prognosen för i morrn är molnigare och svalare, så jag hoppas YR har helfel.
Granskat hela dagen
fredag 1/6 = inget bra verktyg
Hade eg. planerat att jobba med projektet, men det var bara att glömma. Min partner in crime har heller inget utrymme nu. Det är inte som att jag har legat på latsidan heller.
Tisdag, onsdag och torsdag kväll har jag suttit hemma och rättat tentor för att hinna klart.
Man behöver lite marginal för att kunna dubbelkolla alla gränsfall.
Fick hjälp av kollegan att scanna in de delar vi behövde skicka till kollega #3, för bedömning.
Granskningen gick över förväntan trots det bedrövligt dåliga verktyg vi jobbar med. Jag blir lika upprörd varje gång. Men:
Gjorde några misstag dock, så jag fick lov att maila min handläggare och fråga om råd.
Får se till veckan vad som händer.
Efter jobbet åkte vi till stan för after work (annat ord för orkar-inte-laga-mat-idag).
En not om bensituationen: tyvärr tycker jag att jag har mer ont nu, visserligen i lte annan form, men ändå. Springa är inte att tänka på. Borde kanske sätta igång styrketräning i stället för att inte sagga ihop alldeles.
Inte direkt någon succé
torsdag 31/5 = Bortkastad tid
Tror inte att de riktigt var med på tåget.
Rätt ointressrade, men hur prao:ar man på universitetet.
De kunde knappast rätta tentor, forska eller undervisa.
Vilket är vad vad vi gör för det mesta.
Så de var mer studerande, vilket de verkade ointresserade av.
Tyvärr.
Väldigt mycket resurser som avsätts för 4 tonåringar under en vecka.
Skillnad om de kan gå bredvid och vara lite handräckning.
Resten av dagen granskade jag, men det är mycket kvar.
Hinner jag i morgon?
Passerade Tulpanen på väg in i huset.
Singularis!
Efter middagen var det dags att försöka avsluta tentarättningen.
En källa till glädje är när det dyker upp en blank i högen. Snabbrättat.
Men till sist är det klart.
Solen gör inte saken sämre!
Känns bra att något är avklarat den här veckan.
Nya uppdrag
onsdag 30/5 = Vad gör vi egentligen?
Hann börja lite med granskningen igår, men insåg i morse att dagen borde användas för att förbereda en presentation i morgon. Då får vi besök av 4 högstadieungdomar som praoar på universitetet den här veckan.
En kollega kommer att sysselsätta dem med robotar av olika slag, men jag ska försöka göra en introduktion till vad vi sysslar med.
Sitter nu och försöker hitta en bra start, där eleverna känner igen sig och kan hänga med.
Startade med saker de arbetar med i sitt dagliga liv.
Tyvärr har jag dålig fantasi, och ork.
Tog en snapchat-bild på mig och kollegan och försöker utgå från den.
Tror jag.
Igår började en del av våra blommor att sloka betänkligt.
Då kom jag på att min syster gjort en dekorativ variant på sina bedagade rosor.
Klippte av blomhuvudena och la dem i en skål med vatten.
Det gör att man kan njuta av dem ett par dagar till. Inte slokar de heller 😄
Nu har jag knappat ihop ett par bilder som stöd för minnet. Hoppas att min kollega fyller i alla luckor.
Ibland räcker tiden inte till
tisdag 29/5 = fortsättning från måndag
Det är rätt ansträngande att vara uppmärksam och alert hela tiden.
Eftersom dagarna är så packade hade jag med tentorna hem för att försöka hinna ikapp lite.
Man åker berg- och dalbana känslomässigt i den här verksamheten.
Ibland är svaren bra, och ibland inte.
Ibland känns högen stor, men så krymper den.
Att ha gjort en av två uppgifter kändes bra.
Frådkänsla hela dagen
måndag 28/5 = stup i ett
Idag var det dags för halva arbetet med
En timme per uppsats.
Författare, huvudopponent, sidoopponent, examinator och handledare
De allra flesta gör ett bra jobb som opponenter.
Det blir mest G, och några få VG.
Men det är nog ok.
På mitten hade en kollega och jag klämt in ett möte om en kursplan.
På en timme tycker jag vi hann med bra.
Dagen avslutades sedan med ett PIL-seminarium om att undervisa utanför sin Comfort zone.
PIL står för Pedagogiskt Inplacerade Lärare, och är en egen liten sammanslutning (på 130 personer i nuläget).
Det ordnas seminarier, men mer vet jag inte ännu.
I morgon är det dags för ytterligare 4 seminarier, varav två är de jag handlett.
Tentarättningen har avstannat (deadline tisdag till veckan).
Granskningen av programstudenternas val är inte påbörjad (deadline fredag den här veckan).
Projektet ligger på is (deadline i februari 2018).
Eftersom jag ändå inte tränar, får jag ta hem tentorna tror jag.
Då blir jag i alla fall av med det.
Ikväll kom GB hit.
När kvällarna är mörka vill hon undvika att köra hit, så det är roligt att hon nu kommer på besök.
Annars är ju hennes uterum helt klart det som lockar mest :-)
Vi hade bestämt oss för att läsa något "enklare" än Stinnisen.
Och nu har vi kommit till skott.
Vi ska läsa Magnus Malms Ett hjärta större än världen : att följa Jesus enligt bergspredikan.
Tre kapitel i Markusevangeliet är alltså stommen.
Har haft problem med att få hem boken, trots att jag bställde den för tre veckor sedan.
Det verkar ha berott på att en av de andra artiklarna jag beställde inte fanns, så då väntade de med hela beställningen.
Nu är det bara att traska upp på övervåningen för att försöka få några timmars sömn innan det är dags att vara alert igen.
Tycker att jag haft besvärligare idag, kan det bero på övningarna, och är det i så fall bra eller dåligt?
Ständigt dessa frågor.
