Plötsligt händer det...
torsdag 23/1 = gymmet igen
Jag har insett att jag har minst motstånd för träningen dagtid. Så då är det bara att gå.
När jag kom var vi några stycken, med övervikt på äldre peroner.
Innan jag var färdig var jag helt ensam.
onsdag 22/1 = My och Signe kom på besök
My slutar förskolan 13.30, så mamman och Signe hämtade henne och kom direkt ut till oss.
My pratar allt mer nu, så det är roligt att kommunicera med henne.
Pannkakor till middag, passar alla!
tisdag 21/1 = oväntat besök
Hade lugnt på jobbet så jag bestämde mig för att börja utstädningen. Två hyllor tömde jag.
Annars blev jag lite förbluffad över papperskorgarna i korridoren:
Är det en ny tömningspricip? Vi ställer ut till städet?
Det visar sig att jag verkligen inte hängt med.
Papperskorgarna töms inte längre, ö.h.t.
Så en del kollegor har ställt ut dem i korridoren, eftersom man ändå inte ska kasta något den vägen.
Tydligen har det här varit regel ett längre tag.
Då kastar jag inte mycket skräp, för det är verkligen inte mycket i min korg.
När jag kom hem hade vi fått oväntat besök. En av barnens kusiner hade kommit på besök med sin engelska flickvän. De hade skjutsat Barnafaderns bror till flyget, tittat lite på Umeå och kom sedan ut till oss. En av våra vanligare nödmiddagar är spagetti och köttfärssås. Så även den här gången.
måndag 20/1 = jobbar
Terminsstart, så jag hade en hel del bokningar, men flera bokade om av olika skäl.
Hade ett trevligt möte med UPL och Pedagogisk mötesplaser. Vi har ju redan annonserat "save the date" för en första träff 5/2. Vice prefekten har t.om. flyttat APT till em pga. detta.
Tyvärr känner jag nog att min entusiasm har falnat rätt ordentligt. Jag kommer ju inte att vara med så länge att det hinner bli något av det.
söndag 19/1 = kom iväg igen
Julklappspusslet är nu avslutat.
Efter det kom jag iväg till gymmet.
lördag 18/1 = dags att ta upp träningen
Inte tänka, bara göra.
Gick till gymmet på eftermiddagen.
På kvällen såg vi hockey och drack glögg.
Ska försöka få till en rutin, så att gymmet blir av.
Äntligen dags!
fredag 17/1 = jobbar till ~14
Den här dagen var det äntligen dags... att klippa mig.
Eftersom vi blev kvar i Uppsala rätt mycket längre än vi kunnat förutse, så fick jag skjuta fram min klippning ordentligt.
Nu känns det bra igen.
Gjorde färdigt ett par examensutredningar som jag lovat (en sedan länge). Pratade med kollegor ang. stvl-frågor.
Gör inte många knop mer idag.
Pussel och TV, saxat.
Jan van Haasteren: Sand Sculptures 2000 bitar
Det har gått fort även denna gång, även om det inte är riktigt klart ännu.
torsdag 16/1 = jobbar till ~14
Jag hade fått flytta fram flera stvl-samtal medan vi väntade på Julia.
Tänkte att jag jobbar lite fler dagar den här veckan för att vara tillgänglig.
När jag klarat av liggande ärenden och möten, åkte jag hem.
Där hade vi besök av #4 med pv och hund. De drack kaffe och la pussel med oss ett par timmar.
Detta är ju onekligen en fördel med panschistiden.
onsdag 15/1 = panschisdag
Eftersom det varit minusgrader under natten, var det ingen mening att försöka skotta färdigt uppfarten.
Inom parentes sagt så hade brevbäraren synpunkter på hur vi sköter oss:
Man förstår att det blir besvärligt för hen att utföra sitt arbete, men att vi hade varit borta 14 dagar kunde knappast gått obemärkt förbi. Inte väderomställningen heller.
I alla fall ville vi en tur till stan för att köpa te. Som av en händelse undrade Mys mamma om vi kunde komma och sällskapa en stund medan den nyblivna tvåbarnsfadern tenterade 13-17. Mamman hade varit väldigt illamående tisdag och ville säkra upp. Passade oss bra.
Vi drog till stan först. Köpte te OCH träffade på Sam och hans pappa. Två gånger.
Sam blir så skinande glad, så man bara smälter.
Sedan till My, som också är ett riktigt charmtroll. Ett bestämt sådant.
Hon tog över Tofus bädd, för att läsa en stund.
När vi kom hem och hade ätit middag startade vi upp den julklapp vi fick i Uppsala.
Ett nytt pussel. Julpusslet fick ju racerläggas innan vi åkte, pga. Tacomiddag med barnen.
