Äntligen dags!
fredag 17/1 = jobbar till ~14
Den här dagen var det äntligen dags... att klippa mig.
Eftersom vi blev kvar i Uppsala rätt mycket längre än vi kunnat förutse, så fick jag skjuta fram min klippning ordentligt.
Nu känns det bra igen.
Gjorde färdigt ett par examensutredningar som jag lovat (en sedan länge). Pratade med kollegor ang. stvl-frågor.
Gör inte många knop mer idag.
Pussel och TV, saxat.
Jan van Haasteren: Sand Sculptures 2000 bitar
Det har gått fort även denna gång, även om det inte är riktigt klart ännu.
torsdag 16/1 = jobbar till ~14
Jag hade fått flytta fram flera stvl-samtal medan vi väntade på Julia.
Tänkte att jag jobbar lite fler dagar den här veckan för att vara tillgänglig.
När jag klarat av liggande ärenden och möten, åkte jag hem.
Där hade vi besök av #4 med pv och hund. De drack kaffe och la pussel med oss ett par timmar.
Detta är ju onekligen en fördel med panschistiden.
onsdag 15/1 = panschisdag
Eftersom det varit minusgrader under natten, var det ingen mening att försöka skotta färdigt uppfarten.
Inom parentes sagt så hade brevbäraren synpunkter på hur vi sköter oss:
Man förstår att det blir besvärligt för hen att utföra sitt arbete, men att vi hade varit borta 14 dagar kunde knappast gått obemärkt förbi. Inte väderomställningen heller.
I alla fall ville vi en tur till stan för att köpa te. Som av en händelse undrade Mys mamma om vi kunde komma och sällskapa en stund medan den nyblivna tvåbarnsfadern tenterade 13-17. Mamman hade varit väldigt illamående tisdag och ville säkra upp. Passade oss bra.
Vi drog till stan först. Köpte te OCH träffade på Sam och hans pappa. Två gånger.
Sam blir så skinande glad, så man bara smälter.
Sedan till My, som också är ett riktigt charmtroll. Ett bestämt sådant.
Hon tog över Tofus bädd, för att läsa en stund.
När vi kom hem och hade ätit middag startade vi upp den julklapp vi fick i Uppsala.
Ett nytt pussel. Julpusslet fick ju racerläggas innan vi åkte, pga. Tacomiddag med barnen.
Kommentarer
Trackback
