En till innan det är över
onsdag 18/5 = inga spanskainstruktioner ännu
Är man ledig då?
Dagen användes till ärenden.
När vi kommit hem igen var det dags för uppskjuten träning.
Jag tog en tur runt åsen.
Vi putsade silver.
Har så fina smörgåsbestick efetr mamma som kommer att passa bra som fruktknivar på lördag.
Spejar efter instruktioner till måndagens muntliga examination, eftersom vi skulle få möjlighet att förbereda något att presentera. Jag behöver ju tid till det.
Gruvar lite för det där eftersom min parhäst i examinationen är så duktig. Pratar fort och har en touch av finska.
Varannan mening från mig kommer att bli:
Långsammare, tack!
tisdag 17/5 = den spanskfria dagen
Man blir nästan jetlaged av det här.
När man drar ner på spanskan hinner man en del annat, t.ex. virka.
Ville ha en löpare i tunt garn till vårt "nya" soffbord.
Hittade ett stort nystan och satte igång.
Inget roligt garn, styvt och vasst.
Men nu är det bara lite kvar så jag kan vara nöjd med det i alla fall.
måndag 16/5 = så var det dags
Satt ett par stunder över dagen för att läsa på lite glosor.
Virkade lite, gjorde matsäck, bryggde kaffe och gruvade.
Åkte i god tid in till Östra paviljongen.
Det visade sig att det redan pågick en tenta i den lokal vi skulle sitta i.
Därför kom en skrivningsvakt ut och informerade oss.
När vi skulle prickas av, var det, precis som vi visste, två av oss fyra som inte var anmälda.
Då fick vi två vänta.
30 minuter måste gå och sedan om ingen dykt upp kunde vi få komma in.
Men efter några minuter kom skrivningsvakten tillbaka och sa att personalen var oense men att vi skulle få komma in direkt.
Skönt, för jag använde verkligen tiden fram till 20.
Försökte reda ut de olika tempusen så snart de dök upp, sedn måste man ändå vara lite uppmärksam på oregelbundenheterna...
Min sämsta var nog att jag inte kunde komma på en del grundläggande ord.
Dessutom (además), då (entonces), billig (barato), glömma (olvidar), hitta (encontrar)....
Annars tycker jag att det gick ok.
söndag 15/5 = försökte nolla min röriga hjärna
Till sist blir man så stressad att ingenting finns på plats. Ingen mening att tjura på tänkte jag och drog till gymmet.
Kommentarer
Trackback
