Oväntad känslomässig reaktion
måndag 4/5 = Vackert på kvällskvisten
På grund av tröttheten fick det bli en promenad i kvällssolen.
Perssade i alla fall.
Klen tröst.
tisdag 5/5 = BG hos GBG
Morgonen ägnade jag åt att granska programstudenternas kursval inför HT20.
Tror faktiskt jag är klar nu.
Då väntar anmälningarna till senare del av program.
Efter ett handledningsmöte var det så dags att lämna över kursansvaret till min kollega.
Han hade redan tidigare fått tillgång till alla mina filer och jag hade mitt tre-sidiga dokument med punkter jag kommit på att jag borde delge honom.
Vi pratade en dryg timme och jag tror att han fick en betydligt bättre inblick i komplexiteten i kursupplägget. Som kursansvarig har jag i stort sett inte haft några föreläsningar, men skött all "logistik". Många timmar går åt till att passivt delta i olika aktiviteter. Introducera, och avtacka, gäster. Publicera scheman för alla olika gruppaktiviteter, vilket tar tid pga. min tanke med att rotera runt deltagarna i ständigt nya konstellationer.
Det som förvånar mest var känslan efteråt.
Mitt jobb med den här kursen har varit så bra för min kontaktyta med programmets studenter. Vi har setts nästan dagligen och de har haft lätt att fråga om allt nytt de stöter på. Det har varit sååå bra för det fortsatta stvl-arbetet under de efterföljande åren.
Nu går det förlorat.
Är jag inte oumbärlig?
Kvällen tillbringades i GBG's uterum. Hon är nästan den enda jag träffar förutom barnen.
Nu har jag i alla fall ringt min hälsocentral och ska bli uppringd i eftermiddag.Kommentarer
Trackback
