Detta tar nog priset?!
måndag 2/3 = jag är obeskrivligt klantig
Steg upp tidigt för att slippa stressa.
Trevligt att dottern och jag kunde åka med samma buss.
I god tid på järnvägen, och förstaklassplats på tåget.
Tyvärr var jag tvungen att byta i Sundsvall.
Extremt torftig väntsal.
Så kom det upp på avgångstavlan att tåget var försenat och skulle gå 12.17, istället för 12.13.
Uruselt väder gjorde att man verkligen inte ville stå på perrongen längre än nödvändigt.
Jag gick ut 5 minuter innan, men då stängdes bommarna innan jag hann över och tåget gick. På slaget 12.13. Inga utrop i väntsalen och ingen korrigering av förseningen.
Jag missade alltså tåget.
Som jag väntat på i en och en halv timme.
Bara att pulsa genom snön med tre kollin och försöka hitta en buss norrut.
14.05 skulle det gå en.
Nu var jag både kall och hungrig.
Går det att hitta ett café i Sundsvall??
Knappt.
Jag satte mig till sist med en kaffe (what else is there for me?) och betade av en del mail.
Lyssnade på ljudbok.
Löste sudoku.
Eftersom det var en eländig bit att gå tillbaka till busstationen, ville jag göra ett ärende innan jag la iväg.
Det gick absolut inte att hitta en bekvämlighetsinrättning i den gallerian.
Bara tomma lokaler och ombyggnationer.
Väntade nästan 20 minuter på hållplatsen, för att inte missa bussen!
När den kom kunde vi inte åka.
Det steg på en person som absolut inte ville betala!
Vi väntade på polisen, som bara genom sin närvaro fick av den här personen.
Ihärdigt snöfall.
Kommentarer
Trackback
