Äntligen klar
torsdag 14/6 = vårdsvängen
Dagen började med lite sovmorgon.
Jag hade tid på min hälsocentral 9.00, och Barnafadern hade ett sammanträde med samma start.
Jag sov och han examinerade.
Läkarbesöket gick väl sådär.
Pinfärsk (?) AT-läkare, som funderade om vi skulle ta bort den BT-medicin jag fick ny för ett år sedan, och som fick ner mitt blodtryck för första gången på tio år??
Jag var ganska tydlig med att jag var besviken över att jag inte fick någon hjälp förra året med den muskeltrötthet som jag dragits med sedan vintern 2017.
Hon skulle titta lite på de prover vi tog förra året (!), och jag lämna två rör med blod för lite nya tester. Om hon inte fick några tydliga idéer skulle hon konsultera med sin handledare.
Hon ringer med besked om proverna.
Jag hoppas att det är järnbrist så att det går att göra något åt.
Efter det var det bara att traska över parkeringen och vänta på min bokade tid hos fysioterapeuten.
Där var det mer konstruktivt i alla fall.
Hon verkar nu säker på att det är höftböjaren som är för klen.
Justering av rehabövningar.
Löpning i backe med knälyft blir ju intressant, med tanke på min urusla kondition.
Har inte kunnat träna organiserat sedan slutet av mars.
När jag kom till jobbet satsade jag på miljöbyte för att läsa den sista uppsatsen jag har att examinera.
Den var visserligen längst av alla, men också bäst av alla tycker jag.
16.20 anlände Spaniendottern, så vi hämtade såklart på flygplatsen.
Yngsta dottern dök upp en timme senare och vi festade på makaroner & korv, för att glädja gästen.
fredag 15/6 = motigt IGEN 😖
Idag har jag förmått mig att börja med projektuppsatserna.
Hade börjat klassificera en, men det var en månad sedan, så det var nästan som att börja om.
Sedan har jag försökt hitta på både det ena och det andra för att slippa ta nästa.
Men det blev verkligen inte bättre när jag satte igång:
Som sagt, känslan av misslyckande ligger tungt över nejden.
Vi är inte bra på det här.
En mycket betrodd kollega som var handledare?!
Tittar på VM medan jag väntar på att Yngsta dotern ska hämtas. Hon har varit ut på en vandringstur idag.
Tvillingsystern sliter ont i vården och jag önskar verkligen något annat för henne.
Kommentarer
Trackback
