FeelingLikeAFraud

Sammanträde och bokade samtal.

Jag börjar känna en viss trötthet och funderar på hur mycket jag kan bidra med i olika sammanhang.

Ofta reagerar jag med "Nej" när något dyker upp.

Det finns en rädsla att prata klarspråk (inte ens här vågar jag), och man vill absolut inte säga något som sedan kan hugga en i ryggen. Det finns en slagsida i diskussioner när parterna är ojämbördiga vad gäller hur man får uttrycka sig gentemot den andra parten. Vissa utsagor behöver inte prövas medan andra vägs på guldvåg.

Språkbruket är ett problem. I sms/internetgenerationen har mycket av valörerna suddats ut, så det vissa tycker är extremt starka ord betyder nästan ingenting för andra. Hur ska vi kommunicera då?

Att någon tycker att någonting är för svårt, betyder det att det är det, eller kan det vara ovanan att behöva anstränga sig för att erövra ny kunskap? Var ligger ansvaret för att så många tycker att det är jobbigt att läsa längre stycken med text? Vem ska ta konsekvenserna av detta?