Förlossningsberättelse #4 och #5
torsdag 21/9 = mycket
!
När hände alla åren, skulle man kunna säga.
Men det gör jag inte.
Jag vet att jag varit med hela vägen, och att åren inte bara swishade förbi.
Ändå minns jag väl när de föddes.
Inte som igår, men rätt tydligt.
(hm...har kanske svårare att minnas igår, än för 22 år sedan?! GP på det!)
Eftersom den första låg i säte blev det ett planerat kejsarsnitt (de snodde sig två gånger sista två veckorna).
Narkossköterskan som satt vid mitt huvud hela tiden blev så tagen att hon grät lite,.
Hon berättade att hon själv precis fått veta att hon var gravid, och jag var den första som fick höra det :-)
Jag tycker inte om att barn inte har namn, och eftersom det var två barn hade vi bestämt två flicknamn och två pojknamn. Desutom ordningen mellan dem.
Det första barnet var en flicka, henne bar de iväg direkt för att suga bort fostervatten ur luftvägarna. Det andra barnet var också en flicka som inte hade lika mycket vatten i luftvägarna, så henne hann jag få titta på lite längre.
När de bar iväg även henne, med Barnafadern i släptåg, grät jag.
Jag ville ha mina barn nära mig, inte utom synhåll.
Ganska snabbt kom den sista tillbaka och efter bara ett par minuter även den förstfödda.
Det blev väldigt fullt under hakan på mig :-)
Nu gjorde det inget att det var en hop läkare i galonförkläden och sjöstövlar som rotade runt i buken på mig.
"Städade" står det i journalen.
Sedan följdes vi alla fyra till BB för att varva ner.
Trots att jag fått barn tidigare, var detta en lika mäktig upplevelse.
Mirakler kan man aldrig bli mätt på.
Vilka praktexemplar, de föddes i vecka 40 och vägde 3065, resp 3135 g.
Ska se om jag hittar några bilder. Vi har dock mest diabilder från det där tillfället.
När jag kom hem från jobbet såg jag några andra praktexemplar:
Sonen är i Kina just nu och via hans flickvän har jag fått några bilder.
Mäktigt.
Jag tror att vi ska fira födelsedagsbarnen i morgon.
Om jag överlever ännu en eftermiddag med presentationer. Vilket jag såklart gör.
Kommentarer
Trackback