Mest blonk hela tiden

För mig känns det så där mest hela tiden. Nuet är som ett nyss.
Idag gjorde jag en riktigt dålig insats med bilorienteringen i min egen stad.
Skulle hämta tant E (#5), som var och hälsade på sin favoritperson Sagis.
Jag har kört dit massor av gånger, men lyckades naturligtvis pricka av alla gator i området utan att känna igen mig.
Kom inte ihåg gatans namn heller.
Hela felet är att den lilla affären Akvariefisken har lagt ner.
Den har varit ett ruggigt bra riktmärke.
 
Sen har jag ingen surf kvar på telefonen så jag kan inte självklart titta på en karta på webben.
 
Kan det vara D-vitaminbrist?
Nix, för den tog slut idag.
 
Bara helt vanlig åldersförvirring tror jag.
Har jag inte sagt tidigare att jag behöver en personlig assistent?!
 
I hopfösningen av saker för att ge plats för hantverkare, så offrade "vi" amaryllisarna.
 
Så jag kapade av dem och satte i en vas.
Tyvärr har de en färg som jag inte är superförtjust i, men magnifika är de såklart.
 
Som sagt: inga hantverkare idag.
Nu surar jag och grubblar över om jag får sovmorgon eller ej i morrn'.
Tänk om jag stiger upp i onödan.
Inte vet vi om de dyker upp på lördag heller.
Blä.
 
 
Ska strax dra iväg och nöta lite på löpbandet.
Hur kul känns inte det?
Rätt, inte alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0