FeelingLikeAFraud

Den här veckan har sin beskärda del arbetsmässigt.

Och privat.

 

Idag hade jag tågbiljetter för att åka söderut och hjälpa mamma med besöket på hörselcentralen, på sjukhuset närmast henne.

Köpte biljetterna igår för att ha det gjort.

I morse ringde hon och sa att hon inte kunde fara pga. att hon haft ett av sina anfall i natt.

Då blir hon så trött och utslagen, så jag förstår att det inte går att göra annat än vila.

Dessutom hade hon fipplat till sin telefon, så hon var tvungen att släpa sig en trappa ner till grannarna och låna deras fasta telefon.

Det kanske inte skulle vara så dumt att hon hade en fast telefon i lägenheten. Det har jag velat hela tiden.

 

 

Massor av stvl, både bokat och ärenden.

Det blir så lite utrymme att jobba lite mer långsiktigt, mest brandkårsutryckningar hela tiden.

Dessutom både begravning och bröllop till helgen.

Borde baka till minnesstunden.

Allt känns väldigt motigt. Av flera skäl.

Är dock väldigt tacksam för kollegor som visar stor omsorg och förståelse. Att någon lyssnar och delar är ovärderligt.

Tänkte mig att det är lite lugnare i morgon.

Har inte tittat på klädproblemet ännu.

Gör som vanligt och skjuter problemt framför mig.

Mår inte bra heller. Ont i huvudet och feberkänsla hela tiden.