Bloggenergin är lite låg nu...

 

Tja vad hände då?

Minns inte.

Hämtade yngsta dottern på universitetet.

Nödlösning till middag.

Ingen träning.

Upp tidigt för att komma i form till dagens 90-årsfirande.

Alla barn var med, utom #1 som är i Costa Rica. Dessutom +1 för #2 och #2.

Vi åkte alltså med två bilar.

Min svärmor är otroligt pigg och gillar folk och fest.

Min svåger hade med sedvanlig bravur bakat tårtor och en del kakor kom från svägerskan och hennes familj.

Finfika när vi kom och sedan mycket god mat, som de tack och lov haft förståndet att käjtra.

Back to work.

Insåg att jag hade "glömt" en liten grej.

Nästa vecka ska jag ladda upp min analys av de två pedagogiska utvecklingssamtal jag då har genomfört.

Oooops!

Jag hade inte ens vidtalat några testpersoner.

Slängde ut en fråga till några som jag normalt inte har så mycket att göra med.

Tänkte att jag skulle undvika att fråga de gamla vanliga som alltid ställer upp på allting.

De kunde få slippa den här gången.

På kvällen fick jag för mig att gå till gymmet för att möjligen kompensera för förra veckans lite glesa insatser.

Det gick väl skapligt.

Idag fick jag ta tag i testpersonsproblemet igen.

En av de tillfrågade hade inte svarat.

Den andre hade inte möjlighet.

Inte nästa person heller.

Men innan jag gick hem var det klart.

Lite får jag ursäkta mig med den speciella situation som det blir den här perioden 15/3 - 15/4.

Valperiod, läsperiodsskifte och examensarbetsstart.

Dagarna är helt fullpackade med samtal.

Hinner inget annat.

Nu ringde dottern på fäjstajm igen.

Jag blir så glad, och lugnad.

Vilken gåva mina älskade barn är!

Jag önskar ni skulle förstå hur viktiga ni är för mig.