19:e dagen - men nu är det slut!
Det finns inget hopp för granen längre :-(
Jag vet inte vad som hänt. Från att inte ha barrat alls, till rena rama Gudruneffekten (jag hörde på radion igår att det är 10 år sedan stormen Gudrun härjade, bara två veckor efter tsunamin i Thailand f.ö.).
Man hör hur pomlorna trillar allteftersom det saknas bromsbarr för upphängningen.
Den får stå kvar i dag, men i morgon åker den ut. Får bli ett jobb för daglediga medan jag försöker göra min första arbetsdag. Detta är den 19:e dagen jag är ledig.
Ute är det blåsigt och nollgradigt, så den lilla snö som täcker det grå lär väl försvinna snabbt.
Det här är verkligen en oro för mig. Vad händer med klimatet? Och varför är politikerna så fega att det inte tas några seriösa initiativ? Man kan förstå att det inte är enkelt, med tanke på hur ansvaret ska fördelas, men när jag på nyheterna häromdagen ser att bensinpriset i USA är rekordlågt, ca 5:- litern (!!) och amerikanarna köper jättebilar som drar hur mycket som helst för att köra omkring inne i storstäder, då blir jag riktigt rädd.
Vi är också bekväma med två bilar. Visserligen drar de i jämförelse lite diesel/bensin, men ändå.
Gör vi vad vi kan?
Bättre tända ett ljus, än att förbanna mörkret?!
Jag provar med det.
Dagen blir opretentiös.
Vårdbiträdet jobbar 12-21, det finns rester i kylen, det är söndag, skidåkning på TV.
Möjligen att jag tar en tur till stället-som-inte-får-nämnas-vid-namn. Där har det högat sig, men inte värre än att jag kan beta av det lite successivt.
I morrn' ska jag upp i ottan.
Då kommer suddandet att hugga mig i ryggen och jag ångrar min brist på karaktär.
Kommentarer
Trackback
