Det var så dags nu?!

Tja, man får väl ta dem när de kommer.
De där ljuvliga dagarna.
 
Jag hade helst haft dem tidigare och fler ("är den här människan aldrig nöjd?").
Inga barn hemma, så vi har haft gräsmattan helt för oss själva idag.
I morrn' börjar den vanliga lunken (10 månader framåt).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0