Ett fall framåt?
söndag = träningsdag
Idag var Barnafadern och jag tvungna att åka en snabbtur till stan, med anledning av förestående evenemang. Sådana gånger har mattajmingen en tendens att bli helt uppåt väggarna och mycket riktigt blev det så idag.
Det visade sig att alla barnen skulle äta hemma, men med flera olika bivillkor, så till sist insåg jag att min bästa chans att träna var att dra iväg direkt vi kom från stan. Men då var frukosten sedan länge förbrukad :-(
Vädret hade stadigt blivit bättre under dagen, så jag tänkte: varför inte testa en tur i spåret, i stället för löpbandet på gymet.
Sagt och gjort. Visst ser det ljuvligt ut?!
Energibristen gjorde sig påmind direkt och jag fick satsa på att ta mig runt. Tog i alla fall den längsta slingan.
När jag kom hem tittade jag lite i mina gamla anteckningar (har tider från 2005 och framåt) och trots den eländiga känslan och bristen på spurt så gick det tidsmässigt rätt ok?!
Man vet verkligen aldrig.
Men kan jag komma ner på tiderna från 2005 så har jag ändå gjort en del framsteg senaste träningsperioden. Vilket ju också Blodomloppet antydde.
Kommentarer
Trackback
