FeelingLikeAFraud

Förra veckan hade jag den stora glädjen att träffa en av mina barndomskamrater.

Kanske den person jag verkligen skulle kalla barndomskamrat. Vi bodde nära varandra och kunde tidigt träffas utan att behöva hjälp av någon vuxen. Vi cyklade tillsammans till skolan och delade det vardagsnära under rätt många år.

 

Hon har varit duktigt på att nu och då under åren ta kontakt och har sett till att vi träffats. Jätteroligt, eftersom jag själv är hyfsat oföretagsam i sådana avseenden.

 

Hon har en av sina döttrar här och skulle upp och hälsa på,  så vi sågs i stan en eftermiddag och satt flera timmar på café och bara uppdaterade oss (det är visst 17 år sedan vi sågs sist).

 

Jag är så imponerad över hur stark hon är. Tagit kommandot i sitt liv och varit aktiv på många sätt.

Otroligt kreativ med både ord och bild.

Författare, journalist, djurälskare (35 marsvin vid ett tillfälle!), omtänksam och jobbar nu också inom vården.

Hon ska bli mormor i vinter och så småningom under vårt samtal inser vi att hennes dotter bor bara ett (långt) stenkast från mig.

 

Jag har semester även idag (och i morgon), och har fått ett uppdrag av mina svärföräldrar. De hade köpt nya gardiner till två fönster, men gardinomtag till två gardiner. Naturligtvis hann omtagen ta slut, så nu ska jag undersöka om de finns att köpa här. Bra, för då får jag anledning att själv titta på gardiner.

Adventsljuset fick förbli otänt idag, eftersom jag inte tänkt sitta så länge och ljusen behöver brinna en stund när de ändå tänds. Turen till stan får vänta ytterligare en stund eftersom båda bilarna är ute och far.