Tog en tur till jobbet
Härom dagen fick jag två mail från biblioteket att mina två beställda böcker fanns att hämta.
Eftersom dottern några veckor tidigare lånat kurslitteratur på mitt lånekort och jag hade förnyat detta lån en gång, utgick jag från att det var böcker hon skulle ha och därför beställt i mitt namn. För jag hade inte beställt något.
Neej, det hade hon inte gjort?!
Så jag tittade lite närmare på mailen där även boktilarna fanns med.
Stylish academic writing och Researching learning in higher education.
Researching learning satte mig på spåret.
I våras anmälde jag mig till en kurs på jobbet. "Att skriva om undervisning" - typ....
Så det var mina böcker. Den interna utbildningseneheten ligger numera under biblioteket och passar på att låna ut kurslitteratur på detta enkla sätt. Om de är bra ska jag köpa egna ex till jobbet.
Stylish låter väl bra :-D
Hur som haver fick jag skjuts in av ledigdottern för att hämta dessa böcker. Dessutom gick jag förbi mitt rum för att maila en del dokument som min standin kan ha nytta av. Drack kaffe och hann prata med den nylicade. Helt apropå hittade vi sonen/brodern i fiket. Han och en av hans kursare satt och räknade febrilt på repkursen i matematik De satt faktiskt med morgondagens uppgifter!
Sedan var det lagom att dra hem. Vi tog en snabb sväng genom stora matvarubutiken på vägen.
Sjukvårdsupplysningen: Det är väldigt bra för mig att göra såna här korta besök i olika vanliga miljöer. Det visar med all önskvärd tydlighet att jag absolut inte ska gå tillbaka till jobbet ännu. Jag får ont i huvudet, ögat och blir mentalt trött. Att jag klarar mig så bra hemma verkar bero på att allting är inom 0.5-1m från mig. Bortom det avståndet ser jag dubbelt och får jobba stenhårt för att förflytta mig och orientera mig.
Läsa är också jobbigt fortfarande. Nu ser jag, men ögonförflyttningar fungerar dåligt och blir arbetsamma och tröttande.
I städningen av sällskapsrummet i källaren, fick även vardagsrummet sig en släng av sleven. Då dök bl.a. en bok av Cecilia Torudd upp. Hon är bara bäst!
Så här beskriver hon reaktionen när barnen lämnar hemmet:
Från en stund till en annan har någon gett sig iväg. Ut i livet.
Klart jag visste att detta skulle hända, men inte hur det skulle kännas.Roligt, men vemodigt också.
Från att man självklart haft tillgång till människor varje dag, så ekar det tomt i rummen (och lite i hjärtat).Man kanske vänjer sig?
Tiden går ju på gott och ont. Inget att göra åt.
När äggen blir flygfärdiga kraschlandar hönan.
Jag känner mig lite empsam, för att låna äldsta dotterns ord.
Kommentarer
Trackback
