FeelingLikeAFraud

Inte heller den här morgonen avvek från mönstret.

Sover tills jag vaknar av mig själv. Stiger upp och sätter på tevatten.

Stökar i köket (varför behövs det alltid på morgonen??), hämtar tidningen, fikar, sätter på FMK mellan första och andra koppen te.

När vi sitter där i slutet av frukosten kommer Barnafadern ihåg att vi planerat att göra en tur till ÅC för att dumpa allt skräp från rensningen i sällskapsrummet i källaren. Planen var visserligen att göra det tidigare i veckan, eftersom ÅC har öppet både tisdag och torsdag kväll nu under sommaren, men det lyckades vi missa.

Nu blev det i alla fall av.

Sol igår och sol idag gör att vi bestämt oss för att ta ner paviljongen idag. På väg från garaget släppte vi ut gardinerna så de får luftas lite innan vi packar ner dem för vintern.

Det känns väldigt symboliskt att ta bort sommarutrustningen.

Men det går att sitta ute en stund i solen i alla fall, om det skulle bli några fina dagar framöver. Speciellt medan jag fortfarande är hemma dagtid.

Småstökslistan fick igår en strykning till:

• röja upp i garderoben
• torka ur fönstren i arbetsrummet
• sällskapsrummet i källaren
• sovrummen i källaren

När jag höll på med duktvätten igår fick jag för mig att göra i ordning en skurhink och ta tag i fönstren i arbetsrummet. I rena euforin blev det en hel del annat fixat där också, med benäget bistånd.

Blir såklart trött i ögat. Man har ju en tendens att bli optimistisk och alltid överskrida gränsen för förmågan, inte minst när gränsen flyttas hela tiden (som jag tror att den gör i det här fallet).