Vilket liv!

Äntligen träffades solen och jag igår.
Skottade i snöhögar och planterade lite lökar (inomhus för frögroning).

Gick en promenad med mamma och kan bara konstatera att livet är livskraftigt!



Visst blir man glad över envisheten?!

Valborg helt ok, men någon brasa lyckades vi inte pricka av när vi sent om sider fick för oss att ta en sväng.
Den första var det folkvandring från redan efter 15 minuter, så där kom i inte fram med bilen och den närmaste hade brunnit ner på 25 minuter. Bara lite glöd kvar....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0