Sakta framåt igen...

... men jag börjar känna mig mentalt trött och kroppen protesterar lite.
Blodtrycket är oroligt och jag klarar inte av att avsätta tid för träning = ingen bra kombination

Nåja, allting lär ju ha ett slut (bara inte mitt kommer först).







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0