FeelingLikeAFraud

 

Så var det torsdag och projektdag igen.

Ett trevligt uppdrag var att [DKV] var inbjudna till årets skrivarkurs för att berätta hur vi arbetat vidare.

Vi träffades en timme på onsdag för att fundera över vad vi skulle säga. En hel timme?!

Men som vanligt underskattar man självreflektion.

Hur mycket av det man gör har bara fördelar?

Att bestämma sig för att göra plats för dessa skrivarträffar har haft flera sidoeffekter.

• insikten att det går!
• tillfredsställelsen att man faktiskt kommer framåt spiller över på annat man gör
• annat kan omprioriteras
• inget krav på prestation gör det till en bonus

Dessutom är detta tid jag har betalt för att göra. Den ska inte ätas upp av mina övriga arbetsuppgifter.

Inspirerad har jag valt att göra likadant med min projekttid.

Bokat av alla torsdagar, och när det inte gått flyttat tiden till en annan dag.

Kunde inte komma till ro och läste en artikel som tyvärr var på för låg nivå, trots ett ambitiöst abstract.

Jag är inte förvånad över oroligheten, för nu närmar jag mig ett mer konkret och kreativt arbete. Jag måste göra några val och ta fram ett förslag på taxonomi.

Inte en vettig tanke, vilket stressar mig.