En Böna fattas
Igår nåddes jag av det mycket tråkiga beskedet att en av Bönorna inte längre finns kvar.
På lördag hade hennes trötta kropp svårt att hantera den förkylning hon fått och sent på kvällen orkade hon inte längre.
Hon har på ett beundransvärt sätt kämpat sig igenom många, många år med en progressiv sjukdom och medföljande svårigheter, en mycket god förebild.
Vi har följts åt länge, GodaVännen vet bättre än jag, men jag tror det är över trettio år. Barn i samma ålder, bott nästan grannar, många trevliga träffar där humorn alltid funnits med, men även allvar. Hennes omsorg och vilja att bära andra har alltid varit tydlig.
Nu fattas hon oss!
Kommentarer
Trackback
