Händelserika dagar

söndag 21/1 = möte i Övik
 
Dödsfall är obönhörliga. Även efteråt.
Vi åkte ner till Övik för att äta lunch och prata med makens syskon och pappa.
Många saker måste ju dras igång rätt omgående, så arbetsuppgifter delades upp och fortsättningen planerades. Mina svärföräldrar hade pratat igenom den här situationen tidigare, så det fanns en hel del önskemål och förslag inför begravningen.
Kommunikationsdottern har fortfarande probelm med hissen i sitt hus. Så på kvällen flyttade de ut till oss hela gänget.
 
lördag 20/1 = Intervallskottning
 
Jag var såklart inte i mitt bästa slag orkesmässigt, men man får sgyra på med snöbjörnen bäst mn kan.
Vi breddade garageinfarten och satte igång med uppfarten.
Vi skottade en timme, tittade på skidåkning och drack kaffe, skottade en timme ocj lämnade resten till söndag.
 
Vi visste från prognoserna att det var plusgrader på väg.
 
fredag 19/1 = sorgebesked
 
Både vädret och jag var tydligt bättre. 
Vi åt frukost, packade i ordning och åkte norrut.
Min svärmor hade fått åka in på sjukhuset igen torsdag kväll, så vi åkte direkt till Övik och åt lunch med min svåger och svärfar.
Beskeden från sjukhuset var att min svärmor sov lungt, så hennes man ville inte åka in till sjukhuset på em. Vi tackade för oss och rullade norrut.
När vi kom hem var det såklart igensnöat överallt.
 
Barnafadern skottade in bilen i garaget, medan jag pulsade upp till huset och på vägen ner försökte fixa en liten gångstig. Resten får tas lördag i dagsljus!
När vi varit hemma en stund nåddes vi av beskedet att min svärmor somnat in. Odramatiskt och lite oväntat.
Detta var dagen vi hade jubileum:
torsdag 18/1 = helt däckad
 
På onsdagkvällen började jag känna mig så orolig i magen.
Hela natten var det kaos. Jag till och med sov en stund på badrumsgolvet.
Tanken den här dagen var gymma, äta lunch och sedan få en behandling innan vi vände norrut.
Under natten hade ett rejält snökaos slagit till, så i kombination med mitt omående beslöt vi direkt att stanna en natt till. Barnafadern fullföljde schemat och kunde ta med lite youghurt till mig.
Men hela torsdagen tillbringade jag annars sovande. Långsamt lugnare i magen i alla fall.
På kvällen skulle vi försöka hitta något att äta, efter var våra behov. Till mig kunde de inte ordna lite yoghurt (som var det enda jag kunde tänka på), så jag nöjde mig med te och en bubbelvatten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0