Lång dags färd mot natt

söndag 9/5 = det sista andetaget
 
Den här morgonen ringde de till min syster från sjukhuset och berättade att mamma dragit sitt sista andetag 06.30.
Självklart åkte vi genast dit.
Efter att under två veckors tid sett mamma slita allt mer med andningen, så var det nu fridfullt i hennes rum.
Personalen hade gjort så fint. Tänt ljus, satt en röd ros i en vas, städat undan allt och gjort henne fin.
 
lördag 8/5 = jag åker hem
 
Min syster kommer in på morgonen och avlöser mig. Jag åker hem och hon sitter kvar under dagen. Mamma fick ett så långt andningsuppehåll att hon fick panik. Efter löfte om nattvak åker hon hem på kvällen.
Ingen kontakt med mamma den här dagen.
 
fredag 7/5 = sista kontakten
 
Min syster åker hem och får lite andrum och jag stannar över dagen.
Har lite kontakt med mamma. Hon till och med skrattar lite när jag skämtar med henne.
"Du som altid sagt att du har så liten näsa, hur kan det komma sig att den kommer i kläm under syremasken?"
Jag vakar även natten till lördag.
 
torsdag 6/5 = börjar positivt, men något händer
 
Idag har mamma suttit uppe och beskeden är svagt positiva. Vi får inte komma dit.
Något tillstöter sedan under eftermiddagen och på kvällen ringer de från avdelningen och tycker att läget akut försämrats och att vi borde komma dit.
Vi vakar natten till fredag.
 
onsdag 5/5 = nu tar medicinavdelningen över
 
Min syster blev uppringd av den medicinläkare som nu tar över vården av mamma. Hon ligger kvar på ortopeden, men frakturerna anses vara det minst besvärliga.
Uppföljande lungröntgen visar att både hjärtat och lungorna är påverkade. Får en dunderkurs med antibiotika (3 dagar).
Om detta inte hjälper övergår de till palliativ vård. Läget är nu allvarligt och mamma äter inget, får bara dropp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0