I survived
måndag 15/1 = träning
Så är det med en hel del man gruvat sig för.
Föda barn, försvara avhandlingen, hålla sin första föreläsning i Optimering för 35 år sedan, hålla sin första "riktiga" föreläsning på 8 år.
Man förbereder sig och oroar sig. Det kommer närmare och går inte att undkomma.
Min kollega sa en gång "Tänk på att tiden arbetar för dig, snart är det gjort". Så många gånger som det faktiskt har varit bra att tänka på. Jag måste komma ihåga att tacka. Vi har t.o.m. kurs tillsammans nu, för första gången på väldigt många år.
Eller som min handledare sa "Augen zu und durch". Det finns bara en väg, och det är igenom.
Jag kände mig oväntat avspänd och erfor nog att jag hade en del erfarehet att hämta från.
En oväntad bonus (för mig), var att bara ca halva gruppen var där, så det blev lite närmare kontakt än om lokalen hade varit spitfull, som jag trodde.
Jag vet att jag har en tendens att prata för mycket, och mycket riktigt hann jag inte det sista. Vilket jag eg. hade förusett. Får lösa det på torsdag helt enkelt.
Jag lyckades i alla fall sluta på ett bra ställe.
Nu är det bara att ta tag i nästa föreläsning. Den är i stort sett klar, men jag behöver kanske koda lite. Möjligen live senare. Skulle vara bra att konstruera lite fortlöpande övningsuppgifter insåg jag. De behöver repetera, men skulle säkert känna sig mer motiverade om övningarna var kopplade mot kursinnehållet.
Jag har fantastiska kollegor, de har tagit min oro på stort allvar, trots att de själva har mer komplicerat material att jobba med i sina aktuella kurser. Dels har jag fått fråga när jag har behövt och dels fått peppning.
Vi satt inte kvar på kvällen, och jag valde att äta GoOn (soyabaserad gurt) för att kunna träna lite tidigare.
EXTREM motvind när jag gick till gymmet.
Tyvärr är det precis som vanligt, men jag kämpar på.
Kommentarer
Trackback
