FeelingLikeAFraud

Den här veckan har varit rätt uppbokad.

Planen var att försöka hålla fredagen ren för att kunna ta ut min lediga dag.

Det som händer är förstås att större delen av nästa vecka också är helt inbokad med samtal.

Förutom exjobbshandledning och möten jag förväntas gå på.

Men det finns fortfarande utrymme (innan 15/4), och i värsta fall får jag flytta nästa veckas lediga dag framåt.

Trots att det inte ser krisigt ut har jag dåligt samvete.

Man är inte alltid realistisk och förnuftig i sina känslor.

Det finns ingen hejd på min tilltro till vad jag skulle ha hunnit:

• Vissa kunde ha fått hjälp snabbare om jag varit på jobbet.
• Jag hade hunnit beta av en del administration (det tror jag iofs alltid).
• Kunde ha skrivit om inlämningsuppgiften på kursen jag går (you wish!!).
• Jobbat vidare samtalsunderlaget.
• I brist på sysselsättning, efter att ovanstående självklart hunnits med, kunde jag ha städat upp i den förfärliga röran som kallas mitt tjänsterum.

Nu är jag hemma.

Småstökar.

Skulle ladda min kompis i stället-som-inte-får-nämnas-vid-namn (fast det får det kanske snart?!).

Nu och då måste även en rutinerad persedelshanterare som jag titta på tvättråden i enstaka plagg.

I vissa är det inte så lätt att se vad det står.

Bra idé med vävd lapp, men så litet att pixeltätheten inte räcker. Här har jag försökt använda kameran för att förstora, och jag är rätt säker på att det står 60.

Annars har dagen haft en oväntad, men supertrevlig start.

Jag har sålt en bil!

På det där enkla sättet där någon annan tar hand om allt. Trodde jag inte.

Befarade att jag antingen skulle få ta allt besvär själv med uppenbar risk att gå megaback, eller få ett skambud och gå megaback.

Resultatet blev att jag fick mer än jag vågat hoppas på och behöver bara flytta bilen till köparen.

Ingen annonsering, ingen uppsnyggning, inget kohandlande.

Hurra!

 

Nu ska jag lasta i lite däck och köra iväg den.

Sedan blir det nog golvtittning.