FeelingLikeAFraud

Känns så underligt -- men SKÖNT!

Sent på onsdag kväll såg jag ingen möjlighet att jag skulle kunna skicka in manuset på torsdag.

Varför inträffade inte detta problem för ett halvår sedan???

Allting gick på tok och timmarna gick.

Fick lov att strunta i tidskriftsformatteringen på en av artiklarna, börja om med ett helt nytt dokument och så sakteliga flytta över allt material.

Men, mot alla odds så löste det sig och helt plötligt fungerade det igen.

Ont i magen ett par timmar för att det skulle braka ihop, men det höll och jag kunde krampa ur mig två resultatsammanfattningar.

Gårdagen ägnades åt mindre redigeringar, gjorde om ett par bilder, pratade lite med handl., och till sist:

Gissa om luften gick ur mig....

Fikade, började städa skrivbordet, tog det bara lugnt.

Bara att åka hem, utan papper som borde läsas, utan huvudet full av ogjorda saker, utan någonting alls..
Helt tomt!
Bara lättnad. Lättnad över att det faktiskt fanns något att skicka till tryck, lättnad över att det nu är omöjligt att göra något åt. Orkar inte ens oroa mig över kvaliteten (det kommer säkert)
Dagen får ägnas åt att röja undan de värsta spåren efter det senaste halvårets panik.
Sedan är det en del rejält arbete med andra saker att ta itu med.

• skicka in en av artiklarna, nu direkt.
• reseräkning (!)
• uppsats på svenska (behöver poängen)
• börja på ansökan om befordran (måste lämnas innan årsskiftet)
• förbereda examensansökan

Så om jag trodde att livet skulle bli stillsamt, hade jag bara delvis rätt.