FeelingLikeAFraud

Mitt skrik- och vrålutrymme....

... and the dangers of choosing just one

Inget att fundera på, bara att sätta igång med läsningen.
Borde dessutom

• läsa resten av referenserna på doktorandkursen
• skriva mer på doktorandkursens uppsats
• fixa exempel till ITiCSE
• göra en första kortversion av avhandlingen
• fundera ut en lämplig nät-enkät till SIGCSE-listan
• ...

Inget känns tyvärr riktigt lockande (just nu), kanske mest för att jag känner mig osäker på om jag kan göra ett bra jobb :-(

Helgen har varit lugn, kom mig ut på löptur i alla fall en gång :-)
Uppfarten och plattorna isfria!

Livet spirar igen, men inga frön än så länge.
Hur kan det komma sig att jag alltid är så otroligt sen med min stackars frön?
Det är ju inte precis så att det är mängden som är problemet, hehe.... Såjorden är inköpt och några briketter så det är inte mycket kvar att göra.

Hejsan!

Tack för titten!

Jo, tiden som varit har varit tung. Tiden som är nu är lättare och mycket tid går åt att "efterfundera" på allt som hänt.

Någongång ska jag skriva en bok tror jag om allt som hänt, för jag tror inte "vanligt folk" är medvetna om att di där ungdomarna som man kikar snett på och tänker: Var fan är föräldrarna?...Bakom di ungdomarna finns kanske en mamma/ pappa eller båda, som är rädda oroliga och kämpar i motvind mot samhälle, myndigheter och skolor för att få hjälp, men istället får de dömmanden och möts av en frenitisk vilja att kunna leta upp något och sen säga: Ja, det är ju inte så konstigt att barnet är som det är ...

När de då inte hittar något, trots intensivt letande..Då står di handfallna.

Då blir det tyst.

Då backar alla, och ingen vet vad man ska göra.

Ensam, någonstans bakom står föräldern och ser sitt barn tyna bort.



Nu har jag fått hjälp, äntligen, Min Ängel är på väg, om än sakta, och guppigt, så är hon nog påväg tillbaks.

Jag har ändå haft en jävla tur.

Ser framåt och bakåt, försiktigt.

Det blir säkerligen bra det här. Det måste jag tro.

Det vill jag tro och det lever jag efter.

Att inte ha min Ängel hos mig är det tyngsta beslut jag tagit.

Någonstans kommer det att betala sig. Någonstans kommer det att vara värt det.

Någongång i framtiden kommer min Ängel och jag att se bakåt , med en tung ryggsäck, men med stärkta hjärtan.

Vi fixar det här.



Tack för stödet!

Kramar i vårsolen.

lilleja och Ängel.