Det bullas upp

Bagardottern Bill har ett längre tag pratat om bullar med vaniljfyllning, istället för kanel. Det har stupat på lite olika anledningar, men det kom på tal igen i morse när jag hade hämtat från 18-årsfestligheterna.
Så jag erbjöd mig att hjälpa till.
Bill verkade dock en aning tagen av festiviteterna och småslumrade när jag började med degen.
Hon kom upp för att provsmaka på fyllningen och när jag bakat ut, var det dags att skjutsa den vårdande dottern till stan. Så Bill skulle sköta gräddningen. När jag kom tillbaka hade småbullarna gräddats på 150 grader. Den något trötta tankeverksamheten trodde att jag förvalt gradtal på ugnen, som för ovanligheetns skull inte stod på 0. Jag försöker att alltid sätta den på noll när jag är klar, för att tvingas ställa in rätt gradtal när jag ska använda den nästa gång. Nåja, bullarna blev lämpligt nog vaniljvita och enligt utsago gräddade. På slutet hade jag satt lite bullämnen i en ringform för att ha till påsk. Den fick lite mer värme på sig och blev lite brunare.
 
Nu är Poirot slut och det är dags att blaska av sig innan jag stupar i säng.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0