FeelingLikeAFraud

Det har varit mycket nu.

GodaVännens lidande är det som tar mest ork.

Som jag skrev i förra inlägget var jag där fredag kväll (28/8). Sedan  var jag där på lördag förmiddag (29/8).

Hon är otroligt svag.

På söndag var jag på jobbet och då ringer hennes dotter. Gissa om jag blev stressad.

- Mamma vill prata med dig.

Ett av de absolut tyngsta samtal jag någonsin fått.

Tårarna bara forsade i flera timmar framåt.

Sedan har det varit dåligt med nyheter från de anhöriga, och man vill inte så gärna hålla på och fråga heller.

Men måndag kväll kunde jag inte hålla mig utan ringde hennes dotter.

Inflammationerna i lungorna och armen verkar ha gett sig.

Idag när jag satt på jobbet fick jag ett sms från dottern, som undrade om jag kunde komma och sitta hos GodaVännen en stund, för familjen var så uttröttad.

Självklart!

Jag åkte med hem, gjorde mackor, kokade kaffe och vände direkt.

Ringde den tredje bönan och frågade om hon ville komma och hålla mig sällskap. Klart hon gjorde det.

Vi satt där 17.30-21. En mycket kort stund innan vi gick vaknade GodaVännen till, men är helt orkeslös och orkar bara säga enstaka ord.

Man kan inte ens föreställa sig hur familjen har det.

Jobwise: Har lagt in en försvarlig mängd arbetstimmar sista veckorna. Jag har bokade samtal, myriarder med ärenden via mail, oroliga studenter utanför min dörr. Jag hoppas det mesta av flodvågen har ebbat ut när veckan gör det.