Den mentala striden

Skönt väder för en tur idag.
Drog iväg till spåret för att ta en runda.

Den inre dialogen:
1- jaha, vems idé var det här då?
2- ...  (ignorerar det mest idiotiska)
1- kommer att få antingen soppatorsk eller problem med magen
2- been there, done that!
1- jaja, men jag springer bara så fort jag orkar
2- (som vanligt då!)

(efter ca 15 minuter)

1- oj, det här känns inte så tokigt och klockan är inte alltför mycket
2- nej
1- men jag tänker inte plåga mig, det orkar jag inte
2- nänä, kör på bara...

(efter första varvet)

1- inget årsbästa i alla fall
2- men väldigt nära, och utan spurt så borde nästa varv bli ok
1- jamen, jag bara lufsar runt lite då
2- nja, håll uppe steget i alla fall

(efter andra varvet)

1- vilken oväntad tid??!

Men säg den glädje som varar...
När jag kom hem tittade jag i mina träningsnoteringar.
Fjolårets tider ser ut att vara inom räckhåll, men om jag jämför med 2005 så var jag 10 (TIO) minuter långsammare efter två varv. Huga!

Som grädde på moset får jag inte ut sudd-okun heller.
Hittade ett olöst från mars nere i källaren.
Nu lägger jag mig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0