Vi har ett stående inslag (lite diskontinuerligt dock):
Det går till så att jag lägger ut alla ohämtade strumppar på matbordet och så tvingar jag alla att gå runt till det är tomt (lite som hela havet stormar). Sonen försöker strejka eftersom han "alltid får ta alla som blir över och som ingen annan vill ha". Alla stönar när jag skriker "Strumpparaden", trots att det alltid föregås av ett antal varningar "Om ni inte hämtar strumporna i tvättstugan så blir det Parad".
Mamma har nu svarat på antibiotikan och kan med stor sannolikhet åka hem i morrn'. Hoppas att hon fixar det, annars blir det bökigt.
Funderar på att sitta hemma och jobba i morrn'... Fortfarande lite svettig och snuvig och då känns det inte kul att vara bland folk.
